Igår fick jag en riktig delikatess, nämligen långsamt indirekt grillad muntjac. Det är ett märkligt djur, inte speciellt stort men med nånting som ska föreställa betar, stora körtlar nedanför ögonen och små fina horn. Köttet är mörkt, fintrådigt men har inte den där tydliga viltsmaken, utan en lite mer söt smak som väcker tanken på människokött. Jag undrar hur det smakar. Någon sa att människokött smakar för sött för att andra djur ska tycka att det är aptitligt, så därför är det bara hajar, isbjörnar och andra läskiga djur som äter oss. Sägs det.
Igår fick jag även smaka torkat renkött. Vansinnigt gott! Väldigt hårt, som att skära i trä. Men smaken var kompakt, friskt och jag hade lätt kunnat sätta i mig en hel del.
En liten bit grillad harfilé slank också ner. Värden hade verkligen lagt ner hela sin själ i maten, den var lagad med så mycket kärlek och omtanke att jag var alldeles salig. Harfilén var långsamt grillad, på samma sätt som med muntjacen. Mörare kött har jag nog aldrig ätit. Det smälte i munnen.
Tyvärr så återgår ju livet till det normala även efter en så trevlig kväll och ikväll blir det nog en vanlig kycklingfilé eller köttbullar till middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar