Jag önskar att jag hade känt den mannen. Han drack Champagne varje dag. Notera att jag skriver Champagne med stort C. Det är nåt med den platsen, som jag dock inte fått möjlighet att besöka än, som gör att det är värt att skriva med versal.
Åter till Sir Winston, han var en fyllig man som vid ett tillfälle sa "I have taken more out of alcohol than alcohol has taken out of me". När han dog 1965 så lade Champagnehuset Pol Roger till en svart sorgkant på etiketten på den standardchampagne som han brukade dricka och som såldes i Storbritannien. Nuförtiden är etiketten blå, vilket jag ser på min flaska som står framför mig. Han drack en flaska om dagen, och det hade jag lätt kunnat göra om jag fick det. Han gillade sin Champagne så mycket att han ansåg den vara "The most drinkable address in world". Jag är benägen att hålla med honom, den är fantastisk. Lite stram och återhållsam och hade nog vunnit på en lagring, men efter 2 år i mitt kylskåp där man flera gånger dagligen fått syn på den är det tid nog att dricka den.
För att återgå till Champagnen, den är lättdrucken, frisk, ljuvlig, som att andas in en frisk sommarmorgon. Man vill bara andas in in in. Tills man dör. Och som man dör! Lycklig!
Bloggen måste ju leva vidare, vilket medför att jag måste testa fler sorter. Men Winston lär ändå finnas på min topp 5 lista.
Cheers in heaven Sir Winston!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Låter som en bra ide!
SvaraRadera